.

Vaknade imorse och var asdeppig (jag använder aldrig ordet as så ni kan ju gissa hur deppig jag var). Har en så konstig känsla i kroppen som inte alls går att förklara. Har ju varit så glad att jag ska snart ska hem, var ju ett tillfälle för några veckor sen som jag till och med räknade hur många sekunder det var kvar tills jag skulle hem. Nu känner jag bara för att gråta hela tiden och vill stanna tiden liiite grand. Det är så himla svårt det här - det som har varit mitt hem det senaste året och faktiskt min familj (Staci sa igår att jag är familj och det värmde), kommer jag lämna och vem vet när jag kommer tillbaka. 

SKypade en snabbis med Sandra idag, hon är den enda som förstår mig just nu och det var skönt att prata med någon som har gått igenom exakt samma sak. 

Jag är så rädd att det inte alls kommer bli som jag har föreställt mig att komma hem. Tänk om jag bara hela tiden sitter och längtar tillbaka hit? Men jag fattar inte hur det bara på några dagar kan kännas som att världen ska gå under. Var ju så glad för nån dag sen och bara såg framför mig hur bra allt skulle bli när jag kom hem och nu kan jag inte riktigt se det längre. Missförstå mig inte, jag saknar er alla där hemma megamycket men det enda som cirkulerar i mitt huvud just nu är vilka fantastiska barn jag lämnar och vännerna här - mitt Caliliv helt enkelt! 

Hade aldrig trott att världen kunde rasa samman såhär för att jag ska åka hem. Har ju sett så många au pairer åka och hur ledsna dom har varit och då har jag bara tänkt: sådär kommer jag aldrig göra. Nu sitter jag här själv och kan inte sluta gråta och förstår dom au pairerna bättre än någon annan. FYfasen säger jag bara! 

Hoppas att allt detta släpper när jag sitter på planet hem eller åtminstonde när jag är hemma i Sverige. Life goes on! 

. 

Dagen då: Jobbade 1.30 till 6. När jag började var alla fortfarande hemma ca en timma sen när dom Staci och Jeff tagit tjejerna för dom skulle tillsammans med kompisar gå på bio så hade jag bara Brady. Jag la honom för hans sovstund och sen hände inte så mycket mer. Han sov till eller jag fick snarare väcka honom 4.30 för vi skulle åka till Walnut creek och möta upp dom andra på en resturang. Där åt vi middag och hade det trevligt och nu sitter jag här. Jeff undrade om jag ville följa med på basketmatch på söndag Cal mot Stanford (typ dom största collagerna här) eller stanna hemma med Brady och ha lite alonetime med honom. Jag valde första alternativet då jag gärna vill se basket och sen vill jag umgås med alla så det ska bli himla kul! Umgås gärna med Brady det är inte det men kommer kunna umgås med honom på matchen också. ;) 

Han var förresten jättegullig i bilen förut och frågade om jag ville sova i hans rum inatt i hans nya säng ;) Jag förklarde att sängen var lite för liten för mig men annars hade jag gärna gjort det. ;P 

. 

Imorgon börjar jag inte fören 2 så tänkte uträtta lite ärenden. Måste bland annat till bank of america och avsluta mitt konto sen fick jag precis ett nytt ärende att göra. Min väska som jag bara köpte för nån vecka sen har gått sönder - eller en dragkedja. Så jag tänkte dyka ner i min påse med alla kvitton för att rota fram kvittot till den och sen se om man kan få en ny. Ibland är det smart att man samlar på kvitton ;)

Har den senaste veckan totaltappat lusten till att gymma... Har ju gymmat jättemycket det senaste månaderna och har tyckt det varit jättekul men nu känner jag ingen lust till det alls. Får se hur det är imorgon men kanske kör en stund i alla fall. Älskar det gymmet i alla fall! Dom känner igen en för att man har gått där så mycket. En tjej säger alltid: Hi Madeleine, body pump today? Man måste skriva upp sig om man ska gå på en klass och jag behöver inte ens fråga om det mer för hon vet exakt vad jag går på - lite kul! 

. 

Oj vad långt det blev! 

Förlåt för att jag är lite deppig just nu men det här är mycket svårare än vad jag någonsin föreställt mig. Det blir nog bättre när jag är hemma igen. 

Kramar