.

Jag har haft barnen själv i kanske 2 timmar nu på förmiddagen för alla är hemma från skolan idag för att det är alla hjärtans dag på söndag. Men allt dom gör är och gnäller och jag vet att det är så med barn men jag orkar inte och speciellt när jag var snäll och lät dom ta en varsin godis men efter ett tag är jag dum igen för att jag inte låter dom gå ut och hoppa studsmatta när det regnar. Grace speciellt kan säga en hel del elaka saker och jag vet att det är löjligt att jag tar åt mig av vad en 8 åring säger men idag orkar jag bara inte stå emot. Jag känner mig bara jätteledsen och urkig. Vill hem till Sverige och bara ligga i soffan och kolla på film eller något. 

Jag önskar att jag var den pratgladatypen men det är jag inte. Jag har jättesvårt att prata med folk  som jag inte känner, jag känner mig löjlig när jag frågar frågor och sitter mest och tänker "säg det här nu! eller det här eller nej det kan jag ju inte säga" och sen slutar det mest med att jag är tyst i alla fall. Till exempel middagarna här, hatar dom! asså ibland är det trevligt men för det mesta sitter jag tyst för det går verkligen inte att prata. Tänk att ha 4 ungar runt bordet som pratar en som skriker och ja ni förstår. Det är oftast kaos och det slutar mest med att jag sitter tyst. Jag mår jättedåligt över det här för jag vill inte att dom ska tycka att jag är tråkig... äh det är ju mitt eget fel men asså det är verkligen en spärr eller något i mig för jag tycker det är jättesvårt.

---

Nej nu ska jag sluta gnälla. Ska klä på mig och åka och möta Emelie i San Fransisco, det blir lunch och kanske lite shopping :)